LINN STIGSSON STERN

När man jobbar 200 procent händer det inte speciellt mycket spännande saker. Men jag har gjort en grej för ett nytt magasin som jag hoppas blir bra och så bodde Filippa på min luftmadrass i 1,5 veckor. När man försvunnit ur varandras liv och sedan har chansen att catcha upp så där intensivt, är det väldigt fint på alla sätt och vis.

Det är fredagen den 13 och man ba " idag stannar jag inne för man vet ju aldrig vad som händer om man går ut" och så händer ändå allt på en och samma gång. Bra grejer. Jättebra och fina grejer.

(Det har i och för sig hänt andra bra saker redan för någon vecka sedan – men nu blev jag bara ännu mera säker på att what goes around comes around, att karma finns eller kanske det där ödet, osv.)

För imorse stod jag där i köket och diskade bestick för glatta livet. Sjöng med på hittepåfranska i Brigitte Bardots bästa låtar och så ringde plötsligt mobilen.

Mes chéries, jag ska eventuellt förgylla era sommarkvällar med (fransk) popmusik. Inte på Rivieran men typ Debaser Medis. Underbart märkligt och utan någon förvarning.

Linn S. Stern vs. Halsflussen

Rond 3

I fyra veckor har jag testat allt. Honungsvatten. Ipren. Kan Jang. Ingefära. Vitlök. Strepsils. Echinagard. C-vitamin. Whisky. Och i ungefär lika många olika (dåliga) kombinationer. Till sist tänkte jag desperat att det väl var lika bra att bara köra på som ingenting alls. Men ingenting alls hjälpte varken mer eller mindre än de förstnämnda huskurerna. Så, därför kommer jag för att bli bra lägga in mig själv på Högebo Rikshospital. Stay tuned.

Asså! Tystnaden som (inte) uppstår när Robyn går upp på scenen för att köra Never Will Be Mine tillsammans med Rye Rye på Färgfabriken.